Tuffaste poolen i Palma

Det finns pooler och så finns det pooler. Men jag tror inte det finns så många som den här. Jag upptäckte den när jag besökte en takterass i Gamla Stan i Palma. Pool med utsikt. Kanske man kan snorkla och kika på grannen mitt emot?

Kommunikationsprojektet pingsten

Alla talade plötsligt olika språk så att var och en förstod. Alla kunde höra sitt eget språk talas. Jag talar om den första pingstdagen. Det här står bekrivet i Bibeln, i Apostlagärningarna.

- Pingsten är det första stora kommunikationsprojektet. Det sa Clas Hansson, chef för Svenska kyrkan i utlandet, när vi var i Upplands Väsby på Svenska kyrkans kommunikationsdagar.

Kommunikation handlar ju i hög grad om konkretion.

I pingsttid talar vi ju också om den helige Ande. Då är det lite svårt att tala konkret. Vid fredagsmässan i Kyrkans Hus fick jag i alla fall en hyfsat konkret bild.

Vinden som blåser över fälten och tar med sig fröerna. Fröerna som sedan ger nytt liv.

Jodå, för mig var det ganska konkret.

Kerstin - sjätte kvinna i mål i Vårruset

Kerstin Andersson har sprungit Tjejmilen på Lidingö många gånger, egentligen utan någon topplacering. Nere på Mallorca slog hon till. Kerstin slutade sexa i den berömda tävlingen Vårruset med dryga 80-tal deltagare.

Hon och kusin Ingegerd hade tidigt bestämt att det skulle ställa upp. Båda två har ju tidigare meriter från tjejmilen. Det är Swea Mallorca som arrangerar tävlingen. Bullarna som serveras efter målgång sponsrar Svenska kyrkan med. I år ställde ett drygt 80-tal kvinnor upp allt från tonåringar till lite äldre damer. I år var det också ganska många spanjorskor med.
Drygt sex kilometer längs Palmabukten skulle deltagarna klara av.
Kerstin vinkade strax adjö av kusin Ingegerd för att lägga i en ny växel.

Bakom varje framgångsrik fru står ju som bekant minst en förvånad herre. Anders och jag vi räknade, men visst var det så. Sexa i mål - nr. 60, Kerstin Andersson. Vi applåderade glatt och kunde applådera igen för Ingegerd kom strax efteråt. Förmodligen beror Kerstins topplacering på att hon förutom sin grundmurade kondition också firade att hon och hennes Anders förlovade sig den 19 maj för 32 år sedan.

Efter loppet fick Kerstin och Ingegerd massage. Johanna som sjunger i vår kyrkokör stod beredd med sin massagebänk efter målgång.

Ninni Wallin - en konstnär jag beundrar

Jaha, och varför gör jag då det? Jo för att Ninni gör bilder jag blir glad av, hon gör bilder med starka konstnärliga kvaliteter och har kämpat från allra första början, en tuff kamp, ibland för överlevnad, men har aldig gett tappt.

Nu kan hon börja skörda frukterna av sitt arbete. Hon finns på ett galleri i New York och ett i London. Ninni säljer bra i Sverige när hon ställer ut där.

Själva åker vi gärna hem till hennes ateljé i Andratx, en stad på den västra delen av Mallorca. Vi åker dit då och då för att bli glad av hennes tavlor och för att Ninni själv är en härlig kvinna som vi tycker om att möta.

Vi tar också gärna med oss vänner dit. Idag var det Anders och Kerstin Andersson, Per och Eva Wärmegård som fick följa med.

Om Jönssonligan och Svenska kyrkan på Mallorca

Satt och tittade på Jönssonligan på Mallorca i går kväll. Kul. Såg flera jag kände igen. Vi har till och med en av våra kyrkvärdar på rollistan. Lillemor Huggh. Skändligen felstavad i eftertexterna. Där står hon som Lillemor Huhgh. Lillemor spelade sig själv i filmen. Lillemor, som ni för övrigt ser på bilden ovan, är en av öns mest berömda svenska guider, still going strong. Hon guidar i filmen i katedralen när Jönssonsligan och deras rivaler om bytet, spelade av Roland Jansson och Johan Neumann(Iprenmannen) ska in och länsa ett kassaskåp på det värdefulla korset.

Bilden på Lillemor är inte från filmen. Den tog jag för en tid sedan när Lillemor guidade Swea, Mallorca i katedralen och kungliga slottet. Andra mallorcasvenskar jag hann se i filmen var dåvarande kyrkoherden, den allt för tidigt bortgångne KG Edfors. Rigmor Edman, en av våra stöttepelare bland de frivilliga i församlingen skymtade jag också när hon gratulerade antikhandlaren Gertrud Germann (Margareta Krook) på hennes 60-årsdag.

I eftertexten fanns ett tack till Svenska kyrkan i Palma. Hoppas bara att de inte välsignade Charles Ingvar Jönssons, Vanhedens och Dynamit-Harrys tilltag på ön.

Mallisgrannar snackade Värmland

Världen är liten - ett slitet uttryck men användbart. En dag i höstas upptäckte jag att det fanns fler värmlänningar i samma kvarter där vi bor. Kent Finell och vi bor i samma kvarter. Nu ses vi från och till i olika sammanhang på Mallorca. Då snackas det Värmland.

Häromdagen skickade vi vykort till Gunvor i Högboda som var hembygdsföreningens ordförande på den tiden Kent och jag delade programledarskapet på Bodadagen.

Just nu sitter Kent och skriver på sina memoarer. Han hade bara två år kvar när vi talades vid ig år. Men det blir nog en ganska exklusiv memoarbok. Än så länge är den i alla fall inte tänkt att ges ut för kommersiellt bruk utan bli en bok som sprids bland vänner och bekanta. Vi får väl se. Hr Finell har ju varit med om ett och annat som kan intressera en större allmänhet.

Vi firade Åse-Maj för tidigt

Egentligen var det 180-årskalas. Tre kompisar på Mallorca som fyller 60 i sommar men som beslutade att fira i förväg när alla fanns kvar på än. Åse-Maj, Leif och Gunvor hette födelsedagsbarnen. Vi firade uppe hos Leif på hans härliga ställe uppe i Genova.

För oss var det lite extra roligt eftersom Åse-Maj Forsberg fanns med i trion. Åse-Maj, vars föräldrar hyrde gårdshuset på Bergsjötorp under många år. Nu ses vi på Mallorca när Åse-Maj inte här hemma i "Lusasken"

Idag åker hon till Värmland igen men det dröjer nog inte förrän hon är tillbaka.

Om att ställa till det med fel ord

Spansklektionerna är en stor källa till glädje. Förutom när man känner att man inte kan sin läxa. Men vi har väldigt roligt. Roligast är berättelserna om vådan av att praktisera sina nyvunna kunskaper.

Spanskpolare Erik, (inte kyrkoherdeErik eller vaktmästar-Erik utan en tredje Erik) hade häromdagen varit ute och käkat kebab. Som ni vet är chansen stor att man blir riktigt kladdig om händerna, så också Erik.

Erik är lång och seratlig med en ståtlig solbränna, kan mycket väl passera som spanjor.
Erik går självsäker fram till disken.
- Papeles, por favor.

Läget blir spänt och nervöst. Barägaren funderar på var han har sina papper om serveringstillstånd m.m. längre ner i lokalen sitter några nordafrikaner och bulgarer som hört den myndige Erik´s fråga och hoppas att de inte ska synas, de har ju inga papper på sig som visar att de tagit sig in i landet helt legalt.

- Papeles, por favor, instisterar Erik.

Svettdropparna bli större och större på omgivningen.

Erik håller upp sina kladdiga händer.

- Aah, servielletes, säger barägarn, följt av ett förlösande skratt. Erik får sina servetter. Omgivningen drar en lättnadens suck.

Muy rapido, eeh?

Si, muy rapido.... Jag har varit på bilverkstaden igen. AD Taller Las Vegas. Ett hål i väggen ett par kvarter bort från vår bostad i centrala Palma. Fortfarande är min spanskkunskaper allt för skrala, så det var lite smånervöst. Jag stannade till med Kangoon utanför verkstaden med motorn igång eftersom jag startat den på startkablar med kyrkoherdens benägna bistånd.

Jag tutade. Verkstadskillen kom ut. Med foten på gasen gjorde jag en uppgiven gest med armarna. - Bateria, no carga..... sa jag. Han visade med en gest att det bara var att köra in på den enda lediga platsen i verkstaden. Sedan pratade han på. Det visar sig att man börjar förstå en hel del. Först förstod jag att han tyckte originalbatterier var alldeles för dyra och att det tog lång tid att få fram. Men ett sprillans nytt, billigare, med två års garanti skulle kunna sitta i min bil ganska snart.

Han ringer i sin telefon. Sedan frågar han om jag kan vänta fem minuter. - Claro, säger jag självsäkert som en infödd.

Inom fem minuter har en bil från reservdelsleverantören dykt upp för att leverera ett batteri. Ytterligare fem minuter senare spinner min Renault Kangoo som en katt.

Muy rapido, eeh?, säger killen i verkstaden och ler. - Si, muy rapido. Muchas gracias, säger jag och åker glad därifrån.

Svensk körmusik i Deya

Jan Sandström, August Söderman, David Wikander, Waldemar Åhlen, Michael Waldenby, Wilhelm Peterson-Berger, Oskar Lindberg, Nils Lindberg, Sven Erik Johansson, Gunnar Eriksson och Anders Nyberg. Ett rejält tvärsnitt av svensk körmusik.

Plats. Deya Kyrka på Mallorca. Saltsjöbadens kammarkör bjöd på konserten som blev en riktig högtidsstund för oss som hade förmånen att vara där.

Grattis ni som kan gå till Saltsjöbadens kyrka nästa onsdag och lyssna till samma program.
Annika Treborg-Wennerström ledde kören och jag vill påstå att den här kvällen var hon nog ganska nära att få ut maximum av sina körsångare.

Fader Guillermo är präst i kyrkan i Deya liksom i vår katolska vänförsamling i Palma de Mallorca, St Francesco de Paula. Han gladde sig åt kammarkörens konsert tillsammans med Lillemor Huggh-Iglesias som lagt ner fantastiskt med tid och hängivenhet för kammarkören under deras besök på Mallorca. Dessutom hade hon under samma vecka hand om Uddevalla kammarkörs besök på ön. Hon är en riktig Mallorcapärla.
Lillemor och jag presentades för övrigt med varsin tavla av Saltsjöbadens kammarkör. Konstnär är Gunvor Westelius, mamma till Henrik som var med i kören. Det värmde onekligen.

Svens drängar gladde

Igår, måndag firade vi Valborgsmässoafton. I något som vi kan kalla försommarvärme sjöng vi "Vintern rasat ut" och sådant som hör Valborg till.

Mellan byarna Sa Rapita och Campos fanns en genuin restaurant som är inrymd i en gammal fårgård. Där fick vi elda vår brasa och där åt vi också vår middag. Det var ett arrangemang som Svenska kyrkan, SWEA och Visans vänner gjorde tillsammans. Saltsjöbadens kammarkör var med. En del av programmet gjorde de tillsammans med vår Palmakör. Vår kyrkoherde Erik Flodberg höll vårtalet.

Drängsuccé
Frågan är om inte Svens drängar gjorde störst succé. I alla fall så länge dirigenten själv får berätta. En för dagen komponerad, inte allt för välövad manskör bestående av herrarna i Saltsjöbadens kammarkör plus vår egen Janne Berglund.
Ett härligt gäng som sjöng tre sånger och nu funderar vi allvarligt på att saltsjöbadsherrarna tar en "gubbvecka" på Mallorca där drängarna sjunger under hr Årnes ledning dagarna i ända. Kul skulle det minsann vara. (Foto: Camilla Flodberg)

Jobbrotation och finbesök

I söndags hade vi finbesök i kyrkan. Saltsjöbadens kammarkör under ledning av Annika Treborg Wennerström har varit på ön en vecka. De har haft mycket att göra. De har sjungit i den stora katedralen, de ska ha en konsert på torsdag i Deya, med svensk körmusik från olika epoker och så förgyllde de vår gudstjänst i söndags. Kyrkan var i stort sett fullpackad med 30 körsångare och ett 35-40 besökare.

Den här söndagen var det jobbrotation som gällde. Kyrkoherden var ledig. Då fick kantorn predika. När kantorn predikar så får diakon Ingegerd vara kantor. Den här söndagen var hon också med och ledde gudstjänsten. Det här är en av förmånerna i jobbet att kunna gå in för varandra.
Ingegerd inleder gudstjänsten med inledningsord som band ihop förra söndagens ämne "Den gode herden" med dagens ämne "Vägen till livet".
Jag predikar. (Foto:Camilla Flodberg)