Mitt i semestern rämnar idyllen av några skott. Utanför Brunskogs kyrka skjuts vår vän Maria ner i ett vansinnesdåd.
Vi sågs ett par dagar innan och bestämde att Ingegerd, jag och Maria skulle ses för att prata mera. Vi hade så mycket att ta igen.
Vi fick aldrig chansen. Vi miste istället en kär kollega och vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
När det kommer nära hjälper det inte att vi sägs vara proffs på kris och sorg. Då är vi bara människor... med rätt att bli berörda.
Många tankar o många böner!
Tänkte nästan att ni kände varandra. Har också en känsla av att jag vet vem hon är...
Kram till er båda från oss båda
Skicka en kommentar