En något mindre Sven

Föresatserna var goda. Full fart på jobbet. Nya saker att ta itu med. Här skulle planeras. Här skulle genomföras. Här skulle ses nya saker. Så gick allt över styr.

En tonfiskbocadillo i 35-gradig värme. Dagen därpå var jag, för att använda ett värmländskt uttryck, ganska "ämlig". Det var synd om mig. Riktigt synd.

Så här efter en vecka när jag i stort sett levt på näringslösning, ett och annat hårdkokt ägg plus några vita brödskivor, kommer dock belöningen:

- Sven, så smal och fin du blivit!!

Jo, man riktigt kråmar sig och drar sig till minnes en gammal bantningsmetod som hette "fit for life". Nu har jag uppfunnit en ny. "Shit for life".

Om kyrkolivräddaren

Nu kom bilden på den upp och nervända kyrkan i Palma till användning igen.

"Hallvard O. Mosdöl är rädd att den norska folkkyrkan ska dö så sakta att den tror att den lever. Därför har han undersökt om erfarenheter från sjömanskyrkan kan ge några livräddande impulser till de lokala församlingarna i Norge"

Så ser en ingress ut i det senaste numret av Bud och Hilsen, eller B&H som norska sjömanskyrkans utmärkta, nyligen "ansiktslyfta" tidning heter. Jag läser med spänning för här framförs tankar jag själv funderat omkring.

Mosdöl, ung rådgivare vid den teologiska menighetsfakulteten i Oslo hävdar att den norska kyrkan har en del att lära av sjömanskyrkan. Jag tror att vår svenska kyrka, på samma sätt kan lära sig ett och annat av Svenska kyrkan i utlandet. Mosdöl kommer i vår ut med en bok på norska Verbum om sina tankar, eller rättare sagt vad han fått fram efter att ha intervjuat en rad hemvändande präster som jobbat i sjömanskyrkan.

Man kan inte bygga upp en sjömanskyrka där hemma i Norge, säger han, men menar att man kan ta vara på en del idéer.

Han betonar den diakonala profilen i församlingsarbetet. Präster som jobbat utomlands vittnar nästan alla om att det de framförallt lärt sig är att lyssna.

Många präster som kommer hem saknar läsrummet, eller vad vi kanske kallar caféet i våra utlandskyrkor. Här kan man mötas, lyssna och samtala och för många har detta "ofarliga rum" varit en dörr in till kyrkorummet och till gudstjänsten.

I intervjun med Hallvard Mosdöl får han den nog så naturliga frågan. Riskerar inte sjömanskyrkan att bara blir vaffler og aviser? Översatt till våra förhållanden skulle det bli kanelbullar och tidningar.

- Nej, svarar han. Inte så länge man håller fast vid att gudstjänsten är hjärtslaget i allt vi håller på med.

Och så säger han: Det finns en fara i att göra tron till något som inte angår vardagen, som om vi glömmer att Gud blev människa.

Ögonfägnad i Palmas hamn

I helgen är det den 23:e upplagan av "Trofeo Almirante Conde de Barcelona". En regatta för klassiska segelbåtar byggda före 1950 eller nybyggda replikor av gamla klassiska segelbåtar. Man kan gå runt i hamnen hur länge som helst för att se på riggar, välpolerad mässing, sköna linjer och imponeras av den samlade hantverkskunskap som ligger bakom varje bygge.
Men mitt uppe i allt det vackra får man le och förvånas över enkelhet i lösningar och kulturkrockar. Kolla bara på den här lilla enkla Garmin-GPS:en som tejpats fast framför ratten på den gamla fina seglaren.
Det var inte bara segelregatta. På hamnomnrådet hade man också utlyst en tecknings/målningstävling för alla intresserade. Snabbt och lätt skulle man få fram ett motiv med regattan som inspirationskälla. Små barn deltog, amatörer som inte hållit många gånger i en pensel och så mer drivna artister. Bilden här nere vann mitt hjärta. Ett collage med måleri som grund med tidningsklipp om regattan som fogats in i måleriet.

Fascinerande kroppar med hjärtan av sten

Naturen skapar, och konsten kanske också sitter i betraktarens öga, som många hävdar. Dessa båda kroppar hittade jag vid Medelhavets strand alldeles intill Port Valldemossa. Den övre bilden skulle man mycket prosaiskt kunna kalla för, överviktig sjöjungfru. Den undre har jag inte gett något namn.

När "Berit" från Grums kastade sig om min hals

Världen är allt bra liten kan man allt som oftast konstatera. Igår gick jag ut genom kyrkdörren härnere i Palma för att gå snett över gatan till banken för att ta ut pengar. Jag passerade baren mitt emot kyrkan när jag hör ett - Men Sven!!!! Vad gör du här!!!!

En vacker kvinna, delvis dold bakom ett par stora solglasögon kastar sig om min hals. En jättego kram, sedan upptäcker jag naturligtvis Ann-Sophie Elwin, bakon solglasögonen. Hon var här för att showa för ett gäng svenskar. Men den här gången blev det inte "Berit" från Grums, utan mer nåt åt "Antonia-hållet".

Jättekul. Vi hann också med att slå en pling till syster Anna-Carin.

Kläder till din bebis - besök systrarna Å

Här blir det reklam i min blogg. Reklam för systrarna Å. Kerstin Årnes, min sonhustru står för trycken och hennes syster Annika Åkesson för formgivningen. Kul idé. Den här helgen står de på Malmöfestivalen och visar upp sina kläder och snart öppnar deras webshop. Men redan nu kan man gå in på www.systrarnaa.se och titta på deras sortiment.

Madame nr 722 seglar igen

Hela rederiet samlat: Fr.v. Börje Willman
Gunnel Widin, Sven Årnes och Ingegerd
Karlsson.

Några få dagar innan vi lämnade Sverige hände det vi nästan inte vågat hoppas på. Vår gamla fransyska "Madame" , 6.5 meter lång, byggd i Frankrike i mitten på sextiotalet, kunde sjösättas. Delägare Börje hade slitit under våren, renoverat träluckor, byggt ett nytt roder och i sommar jobbade vi med plastpest, massvis med blåsor som slipats, epoxibehandlats, spacklats och målats. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott på sjösättning men i förra veckan kunde vi lyfta i henne i Klässbols hamn.
Stolt delägare vid bryggan med Madame
svävande i bakgrunden.
Med Sune Karlsson vid kranen kunde vi säkert lyfta i Madame. Och i lördags kunde vi alla fyra i "rederiet" ge oss ut på en seglats på Glafsfjorden i ett för sommaren 2007 alldeles lysande väder. Tio timmar var vi ute. Vi hann testa vår båt, vi hann segla till Arvika och avnjuta en god lunch i sittbrunnen efter att ha lagt till i småbåtshamnen. Vi seglade över till Älgå för att njuta av en kopp eftermiddagskaffe innan det var dags för sista kryssen hemåt till Klässbol. Underbart!

Styrman Karlsson i full aktion
Nu ska Börje fortsätta att segla i höst för att testa och för att göra förbättringar. Sedan ska vi skriva önskelistor så alla våra barn vet vad de ska köpa åt oss och Madame i julklapp för nästa år ska här seglas ordentligt.
Han som slitit mest fick en välförtjänt tupplur
i styrbordskojen.
Det är roligt att ha en båt. Ännu roligare är det att vara fler om båten. Delad glädje visade sig vara dubbel glädje.
Madame nr 722 vilar sig vid bryggan hemma
hos Anders och Ulrika i Älgå.

Tack Börje för den fina avslutningen av sommaren och tack för bilderna från jungfruturen.

Back in business

Hej! Beklagar att det blivit lite tunnsått med inlägg på bloggen under våra sex veckor i Sverige. Men det har berott på flera orsaker. Först och främst bristen på datorkraft. Inget internet hemma sätter sina spår.


Men nu är vi tillbaka på Mallorca. Nu ska det bli mer.

Vill också säga ett tack till alla er vi träffat i sommar därhemma i Sverige. Det har varit så roligt och det blev så många betydelsefulla möten. Så fanns det tyvärr också en hel del av er som vi inte hann att träffa. Det beklagar vi.

Vi klagade ju en del på den svenska sommaren när vi var hemma. Regn nästan dagligen i sex veckor. En del straffar Gud direkt. Idag fick vi regn på oss här i Palma också. Så det så.