Första delen i thrillern om att mantalskriva sig

Idag skulle det ske. Vi skulle söka residencia, d.v.s. skriva oss på Mallorca. Egentligen skulle vi ha gjort det för länge sedan men olika orsaker har gjort att det låtit vänta på sig. Nu var vi laddade. I morse satte vi oss i bilen för att åka till Cala Mayor där det fanns ett kontor där köerna var minimala. Jag och Ingegerd, kyrkoherde Erik med fru Camilla. Camilla förde ordet. Hon har läst sin spanskläxa regelbundet och varit här längre än oss. Hon blev vår ordförande, ity ingen tjänsteman talar något annat språk än spanska, i bästa fall, i annat fall katalan eller mallorqin

Aj, aj. Fel kontor, trots att vi fått uppgiften från säker källa. Här kunde vi få busskort och andra medborgerliga förmåner den dag vi väl hade fått vår residencia. In i bilen och in till Palma igen. Placa Eulalia nr 7. Vi tågade dit. Först var det fel dörr. Vi skulle blev hänvisade till porten bredvid.
Vi släpps in efter att ha fått köbricka av en batongförsedd vakt. Tjänstemannen tittar på oss och förklarar att vi var på fel kontor. Dit skulle vi komma när vi hämtat papper på ett annat kontor fem kvarter bort. Snällt nog fick vi en liten karta med vägen inritad.

March iväg till det kontoret bara för att få veta att vi var på rätt kontor från början. March tillbaka.

Nu börjar det ordna sig. Fast egentligen behövde vi nog kopia på passet från vår ordförande som skrivit på papperet att vi verkligen bodde där vi bodde.

Men kanske det skulle ordna sig. Nu skulle vi i alla fall skrivas in. Njaeej. Det gick ju inte för enligt tjänstemannens dator bodde det andra människor i de lägenheter vi sa att vi bodde i. Ridå?

Bara att gå hem igen. Nu ska vi brevväxla med de företrädare som för många år sedan flyttat ur våra lägenheter, få kopior på deras pass och en försäkran att de tryggt och lugnt återvänt till Sverige.


Man får mer och mer insikt i hur det är att vara invandrare. Nyttigt men ack så tålamodsprävande.

Jag återkommer med fler rapporter i ärendet.

Kyrkan som utmanar

Det finns många intressanta kyrkor i Palma. Man kan häpna över rymden i den stora katedralen, över Miquel Barcelos nya konstverk, över det största rosettfönstret i katedralen som är 15 kvadratmeter större än bottenytan på vårt hus i Värmland. Det finns en rad andra kyrkor som är spännande, en del ur arkitektonisk synpunkt, andra ur mer verksamhetsmässigt perspektiv.

Men kyrkan på bilden utmanar mig på ett särskilt vis. Kyrkan mitt i byn och kyrkan upp och ner. Jag ser den ofta när jag promenerar från vår lägenhet och in mot gamla stan.

Varför den utmanar mig är jag inte klar över än. Jag har mina aningar. En sak kan jag lova. Den här bilden kommer ni att få se fler gånger på den här bloggen. Den kommer att engagera mig och jag kommer att fundera mer över vad den vill säga mig. Väcker den något hos dig så kom gärna med dina kommentarer.

Fisk uppåt väggarna i katedralen

Antingen blir du förälskad i det eller också vill du inte se det igen. Så sa en vän när vi gick in i Palmas grandiosa katedral "La Seu" efter att Miquel Barcelos stora konstverk i det södra sidokoret hade invigts.

På den norra sidan, en stor havsvåg som rullar upp längs väggen utförd i stora keramiksjok. Där ser man fiskar, havsfrukter och annat som hör havet till. De stora gotiska fönstren är svärtade för att få en förnimmelse av havets djup. I fonden, strax över den förgyllda skåpdörr där katedralens nattvardskärl bevaras, ser man den uppståndne Kristus avteckna sig i vitt.

Det är inte underligt att det blivit debatt. I koret som kom till på 1300-talet har man släppt in en nutida konstnär som naturligtvis tolkar sitt uppdrag utifrån sitt konstnärliga sammanhang. Spännande. Det blir en mäktig upplevelse. Barcelos utgångpunkt är liknelsen om kornbröden och fiskarna.

Miquel Barcelo är Mallorcas store son på den nutida konstens parnass. Utbildad i Palma och Barcelona. Han har haft utställningar i de största och mest betydelsefulla muséerna och gallerien världen över. Han har ateljéer i Paris, på Mallorca och i den afrikanska staten Mali.

I Arta, på Mallorca finns ett Barcelomuseum. Själv föddes han 1957 i Felanitx på östra Mallorca.

Gubbröra

Hur såg din gudsupplevelse ut? Vad kände du? Varför gör man si eller så i kyrkan? Vad betyder ritualerna?
Frågorna duggar tätt, diskussionerna blir intensiva. Vi är ett dussin "gubbar" som möts i vår kyrka i Palma en måndag i månaden för att äta lunch tillsammans i kyrkan och prata om livets innersida.
Alla har vi olika erfarenheter, alla har sin syn på tron och på religionen, men det blir friska möten.
Varför skrev jag gubbröra i rubriken. Jo det var förrätten till vår första lunch som kyrkoherde Erik lagade. Så gubbröra fick bli namnet på våra måndagar.

Katolskt vänbesök

Jungfru Marie bebådelsedag. I vår gudstjänst i Svenska kyrkan i Palma de Mallorca hade vi ikväll besök av vår katolska vänförsamling i Palma, St Fransesco de Paula. Deras härliga kör sjöng för oss och fader Guillermo läste evangelietexten och nedkallade välsignelsen. Vår egen kyrkoherde Erik Flodberg predikade om Maria och tolkades förtjänstfullt av Ann-Cathrine Maroy. Efterår blev det kalas på kaffe och våfflor.

Jag + Hildegard av Bingen = sant

Lite mallig blev jag nog. Jag tittade in på brukssångers hemsida. Där hade de en lista på författare/kompositörer som fått sånger utgivna av förlaget. Listan toppades av mig, följdes så av Hildegard av Bingen och Johannes av korset. Schysst sällskap!!

Apelsinplockerskan hemma

Frampå eftermiddagen kom Ingegerd hem med två kassar apelsiner. Ingegerd är med i Swea Mallorca, en förening för svenska kvinnor bosatta utomlands. Här på Mallorca är de mycket aktiva. Idag var det dags för apelsinplockning. Ett dussin kvinnor och ett par medföljande män åkte upp till den lilla idylliska byn Fornalutx, i bergen ovanför Soller. Där plockade de apelsiner och åt en lunch tillsammans.

Premiär

Då har man blivit bloggare. Här kommer den första dagboksanteckningen. Jag sitter i lägenheten i Palma och konstaterar att våren är på väg efter några dagar av mallorqinsk vinter med blåst och 12-13 graders värme. Nu skiner i alla fall solen en del, det är växlande molnighet och jag ska gå ut på café.

Jag lovar att utveckla sidan efter hand och ta er med på små utflykter på den här ön som har så mycket spännande att erbjuda.

Två länkar har jag tagit in så här långt. Det är Svenska Kyrkan på mallorca, min arbetsplats, och det är Mallorcanytt. På Mallorcanytt kan ni följa vad som händer på ön ur ett svenskt perspektiv. Det är min vän Thomas Åkerblom som har den sidan plus att han ger ut en tidning som heter Vi skandinaver.

Den här lördagen sitter jag vid datorn och grejar lite med bloggen. Ingegerd är ute med Sweorna på apelsinplockning.