Vilse i Odyssèn

Låg och läste i Medelhavsseglarnas tidning Odyssèn. Mycket bra saker att läsa. Bland annat en artikel om Mallorca som jag girigt kastade mig över. Det såg bra ut ända till jag läste meningen "Sobrasaden, en lokal variant av paellan". Det är ungefär som att göra ett reportage om Sverige och när man kommer till avsnittet mat skriva "Hackkorven, en lokal variant av risotton".

Psalmexport till Afrika

Jag hade nog hört talas om att en av våra psalmer blivit översatt, men inte så mycket mer. När jag var i Arvika Missionskyrka på annandag jul tillsammans med Ingegerd och hennes mamma Eivor berättade missionärsparet Åke och Greta Eklöf om en resa till Luozadistriktet i Kongo Kinshasa. Örebro-Värmland-Dal distriktets företrädare var där för att se hur de båda distrikten kunde samarbeta i framtiden. Som gåva överlämnade distriktsföreståndare Roland Brage, svågern Per Inge Lidéns psalm "Kom Ande som en sjöbris mild" som jag tonsatt. Birgitta Åhman har översatt den till franska och nu sjungs den alltså förhoppningsvis i distriktets sju församlingar med mer än 6000 medlemmar. Maffigt! Tonsättaren Sven ser ni till vänster i bild och diktaren Per-Inge till höger.

God jul på er alla

En riktigt God jul till er alla. Den här bilden tog jag i Karlstad igår. Vi hälsade på vännerna Åse och Sverker Lindberg. Det tog inte lång stund förrän julstämningen var på topp, dan före dopparedan. Sverker bar in granen och Ingegerd och Åse satte sig vid flygeln och fyllde lägenheten med julsånger.

Så nu önskar Ingegerd och jag er alla en riktig God Jul och ett Gott Nytt År. En jul med grandoft och julsånger.

Lussesäsongen igång

Foto: Ingegerd Karlsson
Lussesäsongen är igång. Men på den här bilden är det bara stjärngossar. Lucia Laura och hennes tärnor ser ni på bilden nedan. Idag har vi varit hos SWEA, Mallorca och lussat på deras jullunch. Efter det var vi på en stor julmarknad på Pueblo Espanyol i Palma. I morron ska vi till vår katolska vänförsamling S:t Fransesco de Paula och lussa efter deras mässa och sedan på kvällen i vår egen kyrka.

På torsdag då är det stora eldprovet. Då blir vi ett 40-tal i luciatåget och några tusen i publiken när vi sjunger på Plaza Cort, Rådhusplatsen i Palma.

En TV4-polare till dök upp

Häromveckan var det Carina Lindskog. Nu var det Björn Lundqvist. Jag var ute med luciatåget från Svenska skolan. När jag kommer in med luciorna på restaurang Temple för att spela och sjunga på föreningen SWEA:s jullunch så stod han där, den gamle fotografen från TV4 Värmlands barndom. Idag jobbar han som frilansfilmare i Stockholm.

Arvikapoliser i TV

Läste härförleden att ett produktionsbolag vill göra en TV-serie med polisen i Arvika. Jättebra idé.

Jag kom att tänka på det här när jag gick till jobbet här i Palma de Mallorca. Visserligen är stan större än Arvika, knappt 400 000 innevänare. Men på vägen till jobbet, cirka 20 minuters promenad ser man ofta ett tiotal poliser som rullar omkring i bil, på vespa eller MC.

Totalt finns det 900 poliser här i stan. Då tänker jag på gänget i Arvika. Bra att deras vardag dokumenteras.

När TV8 mötte TV4 på julbasar av en slump

Nytt rekord på svenska kyrkans julbasar i Palma. Igår, söndag kom det 1602 personer till basaren. En av de 1602 kunde inte ana vad hon skulle möta när hon klev in i kyrkan.

Själv var jag en sväng inne på kontoret när någon säger: - Sven, det är en tjej här som söker dig.
Plötsligt står Carina Lindskog framför mig. Återseendets glädje. Vi jobbade ihop på TV4 Värmland 1998-2001, båda två som programledare.

Nu hade Carina tagit en långweekend i Palma för att få lite sol på näsan. Istället var det kallt och molnigt och inte så kul alls. Carina vandrar Avenida Joan Miró fram och får se en skylt där det står Svenska kyrkan. Hon går in för att kanske få läsa en svensk tidning. I trappan ner får hon se en bild av de anställda och inser att gamle jobbarkompisen Sven finns därnere.

När basaren var över fick Ingegerd och jag glädjas åt att ha Carina hemma hos oss och prata gamla tider och om gamla arbetskompisar i förskingringen. En riktigt go nostalgikväll.

Vill ni ser mer av Carina så får ni titta på TV8 där hon är programledare för utrikesmagasinet Världen i fokus, tillsammans med Erik Arnér.

Jul i november

Foto:Mallorcanytt.com

Nu så är det jul igen. I alla fall i Svenska kyrkan på Mallorca. Julbasar i dagarna två. Igår hade vi närmare 1500 personer i kyrkan. De handlar tomtar, ljusstakar och allt i julpynt som tänkas kan, glögg, varmkorv, och hembakt bröd.

Naturligtvis bjuder vi på julmusik. Här är det Nathalie och Rosa som underhåller till mitt ackompanjemang.

Idag hoppas vi det kommer lika många som igår. Sedan kan vi pusta ut.

Kyrkan ska lysa inifrån

Såg att Uppsala domkyrka ska få fasadbeslysning. Det blir säkert fint. Men uppgifterna får mig att minnas när jag en gång intervjuade TV-kollegan Bengt Alsterlind. Hans pappa var den legendariske kyrkoherden Frej Alsterlind.

Den unge Bengt hade varit i Frankrike på en av sina första utlandsresor. Där hade han imponerats av fasadbeslysta katedraler. Direkt när han kommit hem gick han in till pappa Frej och berättade om dessa imponerande syner. Bengt föreslog naturligtvis att pappa Frej skulle se till att Stora Kils kyrka också fick fasadbeslysning.

Pappa Frej la huvudet på sned, tittade på sonen, och sa:

- Du Bengt. En kyrka ska lysa inifrån.

Grabben med ett av världens största pastorat

En kväll hade vi glädjen att ha Marie och Knut Lyngseth hemma hos oss. Knut har nog ett av världens största pastorat. Efter att ha varit präst i den norska kyrkan på Mallorca i 12 år har han sedan i våras arbetat som resepräst i Afrika. Hans pastorat omfattar Afrika, söder om Sahara, ett icke föraktligt pastorat.

Marie, hans fru, som är svenska, till och med östgötska, är dagligleder vid norska sjömanskyrkan i Palma Nova.

Vill ni se bilder från en härlig gudstjänst i Maputo, eller lite andra roliga videoklipp med kyrklig anknytning så gå in på Knut Lynseths blogg som jag härmed lägger in under min lista bloggvänner.

18 plus på land, 20 i vattnet

Ett av de stora glädjeämnena i jobbet här nere i Svenska kyrkan på Mallorca är ett gäng som kallas 18+. Förr kallade vi det au-pairträffar men nu har vi vidgat det. Ett gäng ungdomar träffas en gång per månad. De träffas, byter erfarenheter, snackar jobb, problem, glädjeämnen och så hittar vi på något tillsammans. Den här gången blev det en vandring på en liten serpentinväg uppe från vägen strax söder om Deya ner till havet några hundrameter rakt nedanför.

En av oss badade. Vem? Jo, naturligtvis Ingegerd. Vadå, nionde november. Det var i alla fall 20 grader i vattnet.

Naturen skapar läskiga fåglar

Hujedamej sicken pippi. En stor klumpig rovfågel var min association när jag gick i olivlunden strax söder om Deya på Mallorca. Den gamla stammen har formats så här under kanske 1000 år eller mer.

Tillfälligt bloggstopp

Som ni märkt har bloggen legat nere en tid. Men nu är jag igång igen. Under tiden som gått har jag varit i Sverige för min mammas begravning och sedan har det varit fullt upp på jobbet. Det är det i och för sig nu också, så det ska man inte skylla på.

Julbasar, advent, lucia och jul innebär att vi är inne i den mest intensiva perioden på året. Mitt upp i det ska jag också hinna kvista fram och tillbaka till Sverige på några dagar. Den här gången går turen till Växjö.

Skillnad på visit och visitation

Foto: Grup art digital, Palma

Vi har haft biskopsvisitation i vår församling på Mallorca. På sådana får man lära sig mycket. Naturligtvis får man tips och idéer om den framtida färdriktningen för arbetet, en och annan mild tillrättavisning hör också till. Men framförallt blir det några dagar som inspirerar till utveckling.

Dessutom fick jag på ett alldeles väldigt pedagogiskt sätt lära mig skillnaden på visit och visitation när jag intervjuade biskop Lennart i samband med visitationsstämman.

- Du förstår sa den lille pojken. När vi åker till mormor då är det en visit. När mormor kommer till oss. Då är det visitation, lärde oss biskopen.

Jag kunde då lära honom vad som är skillnaden på andakt och andjakt. - I det ena fallet knäpper man händerna. I det andra fallet knäpper man änderna.

Helgfriden på undantag

Här i Palma har söndagarna hitills varit lugna. Vilodagen har helgats. Affärerna har varit stängda och det har vi sett som ett plus härnere. Något att återerövra också hemma i Sverige har vi tyckt.

Nu tycks det vara slut på friden härnere. Idag läser jag att det nya styret i Palma vill uppmuntra butiksägare att hålla helgöppet. Man vill också stötta butiksägarna genom att stänga av biltrafik under söndagarna på vissa gator så att shoppingen ska uppmuntras.

Allt för att Palma ska bli ett helgresmål för ivriga shoppare.

Synd tycker jag och drar mig till minnes historien om "Nils på såga" i Högboda någon gång på 20-talet. Kyrkoherden är på väg hem från gudstjänsten en söndag. Han passerar sågen och upptäcker att Nils eller "Nisch på såga" som han egentligen kallades, stod och filade på en sågklinga.

- Herren vilade på den sjunde dagen, sa kyrkoherden.
- Ja, han fick färdigt han, konstaterade Nisch.

Fast i Moseböckerna

Så har man då inlett en ny karriär. Studentens. Till förhoppningsvis både nytta och nöje. Men till förfång för bloggandet. Det har som synes varit lite tyst ett tag. Dels beroende på att jag för att använda ett gammalt ord, varit avsidestagen. (Se inlägget .. en något mindre Sven) Dels också för att jag inlett studier på distans vid THS. Gamla testamentets exegetik och Nya testamentets exegetik står på schemat den här terminen.

Spännande vill jag lova. Får se vad den allt annat än studievana skallen mäktar med.

Risk för regn eler chans till regn...

En ganska typisk bild från vår semester i år.
Vi fick besök av vännerna Stig och Eva
Axelsson, naturligtvis var de klädda för sommarens
semesterväder.

Sex veckors semester i Sverige. Kanske vi kunde sitta ute sex dagar under dessa veckor. Då förfaller man naturligtvis till klagovisor. Kan det aldrig sluta att regna?? Varför ska det se ut så här på vår semester o.s.v.

Ibland så gaskar man upp sig och skojar bort regnandet. - Det här är bra för min potatis och grannens torra hö!

Men rätt vad det är så inser man att det finns de som gläds oerhört över det evinnerliga regnandet.

Idag, i 30-gradig värme och flödande solsken, mötte jag en skogsägare från Blekinge efter gudstjänsten här i Palma. Han var lycklig över allt regn:

- Vi behövde det här så innerligt väl. Du förstår att stormen Gudrun tog en massa skog för oss. Men tack vare regnandet så svärmade inte skadeinsekterna i sommar.

Alltså betydligt mindre med granbarkborrar tack vare allt regn. Hemma i Sverige brukar vi ju alltid tala om risk för regn. Här nere på Mallorca talar man om chans för regn. Kanske vi ibland borde glädja oss lite mer åt regnet än vi gör.

En något mindre Sven

Föresatserna var goda. Full fart på jobbet. Nya saker att ta itu med. Här skulle planeras. Här skulle genomföras. Här skulle ses nya saker. Så gick allt över styr.

En tonfiskbocadillo i 35-gradig värme. Dagen därpå var jag, för att använda ett värmländskt uttryck, ganska "ämlig". Det var synd om mig. Riktigt synd.

Så här efter en vecka när jag i stort sett levt på näringslösning, ett och annat hårdkokt ägg plus några vita brödskivor, kommer dock belöningen:

- Sven, så smal och fin du blivit!!

Jo, man riktigt kråmar sig och drar sig till minnes en gammal bantningsmetod som hette "fit for life". Nu har jag uppfunnit en ny. "Shit for life".

Om kyrkolivräddaren

Nu kom bilden på den upp och nervända kyrkan i Palma till användning igen.

"Hallvard O. Mosdöl är rädd att den norska folkkyrkan ska dö så sakta att den tror att den lever. Därför har han undersökt om erfarenheter från sjömanskyrkan kan ge några livräddande impulser till de lokala församlingarna i Norge"

Så ser en ingress ut i det senaste numret av Bud och Hilsen, eller B&H som norska sjömanskyrkans utmärkta, nyligen "ansiktslyfta" tidning heter. Jag läser med spänning för här framförs tankar jag själv funderat omkring.

Mosdöl, ung rådgivare vid den teologiska menighetsfakulteten i Oslo hävdar att den norska kyrkan har en del att lära av sjömanskyrkan. Jag tror att vår svenska kyrka, på samma sätt kan lära sig ett och annat av Svenska kyrkan i utlandet. Mosdöl kommer i vår ut med en bok på norska Verbum om sina tankar, eller rättare sagt vad han fått fram efter att ha intervjuat en rad hemvändande präster som jobbat i sjömanskyrkan.

Man kan inte bygga upp en sjömanskyrka där hemma i Norge, säger han, men menar att man kan ta vara på en del idéer.

Han betonar den diakonala profilen i församlingsarbetet. Präster som jobbat utomlands vittnar nästan alla om att det de framförallt lärt sig är att lyssna.

Många präster som kommer hem saknar läsrummet, eller vad vi kanske kallar caféet i våra utlandskyrkor. Här kan man mötas, lyssna och samtala och för många har detta "ofarliga rum" varit en dörr in till kyrkorummet och till gudstjänsten.

I intervjun med Hallvard Mosdöl får han den nog så naturliga frågan. Riskerar inte sjömanskyrkan att bara blir vaffler og aviser? Översatt till våra förhållanden skulle det bli kanelbullar och tidningar.

- Nej, svarar han. Inte så länge man håller fast vid att gudstjänsten är hjärtslaget i allt vi håller på med.

Och så säger han: Det finns en fara i att göra tron till något som inte angår vardagen, som om vi glömmer att Gud blev människa.

Ögonfägnad i Palmas hamn

I helgen är det den 23:e upplagan av "Trofeo Almirante Conde de Barcelona". En regatta för klassiska segelbåtar byggda före 1950 eller nybyggda replikor av gamla klassiska segelbåtar. Man kan gå runt i hamnen hur länge som helst för att se på riggar, välpolerad mässing, sköna linjer och imponeras av den samlade hantverkskunskap som ligger bakom varje bygge.
Men mitt uppe i allt det vackra får man le och förvånas över enkelhet i lösningar och kulturkrockar. Kolla bara på den här lilla enkla Garmin-GPS:en som tejpats fast framför ratten på den gamla fina seglaren.
Det var inte bara segelregatta. På hamnomnrådet hade man också utlyst en tecknings/målningstävling för alla intresserade. Snabbt och lätt skulle man få fram ett motiv med regattan som inspirationskälla. Små barn deltog, amatörer som inte hållit många gånger i en pensel och så mer drivna artister. Bilden här nere vann mitt hjärta. Ett collage med måleri som grund med tidningsklipp om regattan som fogats in i måleriet.

Fascinerande kroppar med hjärtan av sten

Naturen skapar, och konsten kanske också sitter i betraktarens öga, som många hävdar. Dessa båda kroppar hittade jag vid Medelhavets strand alldeles intill Port Valldemossa. Den övre bilden skulle man mycket prosaiskt kunna kalla för, överviktig sjöjungfru. Den undre har jag inte gett något namn.

När "Berit" från Grums kastade sig om min hals

Världen är allt bra liten kan man allt som oftast konstatera. Igår gick jag ut genom kyrkdörren härnere i Palma för att gå snett över gatan till banken för att ta ut pengar. Jag passerade baren mitt emot kyrkan när jag hör ett - Men Sven!!!! Vad gör du här!!!!

En vacker kvinna, delvis dold bakom ett par stora solglasögon kastar sig om min hals. En jättego kram, sedan upptäcker jag naturligtvis Ann-Sophie Elwin, bakon solglasögonen. Hon var här för att showa för ett gäng svenskar. Men den här gången blev det inte "Berit" från Grums, utan mer nåt åt "Antonia-hållet".

Jättekul. Vi hann också med att slå en pling till syster Anna-Carin.

Kläder till din bebis - besök systrarna Å

Här blir det reklam i min blogg. Reklam för systrarna Å. Kerstin Årnes, min sonhustru står för trycken och hennes syster Annika Åkesson för formgivningen. Kul idé. Den här helgen står de på Malmöfestivalen och visar upp sina kläder och snart öppnar deras webshop. Men redan nu kan man gå in på www.systrarnaa.se och titta på deras sortiment.

Madame nr 722 seglar igen

Hela rederiet samlat: Fr.v. Börje Willman
Gunnel Widin, Sven Årnes och Ingegerd
Karlsson.

Några få dagar innan vi lämnade Sverige hände det vi nästan inte vågat hoppas på. Vår gamla fransyska "Madame" , 6.5 meter lång, byggd i Frankrike i mitten på sextiotalet, kunde sjösättas. Delägare Börje hade slitit under våren, renoverat träluckor, byggt ett nytt roder och i sommar jobbade vi med plastpest, massvis med blåsor som slipats, epoxibehandlats, spacklats och målats. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott på sjösättning men i förra veckan kunde vi lyfta i henne i Klässbols hamn.
Stolt delägare vid bryggan med Madame
svävande i bakgrunden.
Med Sune Karlsson vid kranen kunde vi säkert lyfta i Madame. Och i lördags kunde vi alla fyra i "rederiet" ge oss ut på en seglats på Glafsfjorden i ett för sommaren 2007 alldeles lysande väder. Tio timmar var vi ute. Vi hann testa vår båt, vi hann segla till Arvika och avnjuta en god lunch i sittbrunnen efter att ha lagt till i småbåtshamnen. Vi seglade över till Älgå för att njuta av en kopp eftermiddagskaffe innan det var dags för sista kryssen hemåt till Klässbol. Underbart!

Styrman Karlsson i full aktion
Nu ska Börje fortsätta att segla i höst för att testa och för att göra förbättringar. Sedan ska vi skriva önskelistor så alla våra barn vet vad de ska köpa åt oss och Madame i julklapp för nästa år ska här seglas ordentligt.
Han som slitit mest fick en välförtjänt tupplur
i styrbordskojen.
Det är roligt att ha en båt. Ännu roligare är det att vara fler om båten. Delad glädje visade sig vara dubbel glädje.
Madame nr 722 vilar sig vid bryggan hemma
hos Anders och Ulrika i Älgå.

Tack Börje för den fina avslutningen av sommaren och tack för bilderna från jungfruturen.

Back in business

Hej! Beklagar att det blivit lite tunnsått med inlägg på bloggen under våra sex veckor i Sverige. Men det har berott på flera orsaker. Först och främst bristen på datorkraft. Inget internet hemma sätter sina spår.


Men nu är vi tillbaka på Mallorca. Nu ska det bli mer.

Vill också säga ett tack till alla er vi träffat i sommar därhemma i Sverige. Det har varit så roligt och det blev så många betydelsefulla möten. Så fanns det tyvärr också en hel del av er som vi inte hann att träffa. Det beklagar vi.

Vi klagade ju en del på den svenska sommaren när vi var hemma. Regn nästan dagligen i sex veckor. En del straffar Gud direkt. Idag fick vi regn på oss här i Palma också. Så det så.

Femtio mil på två hjul

Hel och ren kom jag fram efter femtio mil i blåst, regn och på slutet lite solsken. Så här såg det ut i morse alldeles innan jag klev på vännen Lisas Honda. Jag startade en och en halv mil norr om Kristinehamn och landade i skånska Höör på eftermiddagen.

Med organdonationsapparat till Skåne

I morron bitti anträder jag en förhoppningsvis skön och semesteraktig tur från Värmland till Skåne. Av min kompis Lisa har jag fått låna en Honda CB 750. Hon såg min lystna blick när jag tittade på motorcykeln häromdagen. Hon anade kanske att jag sörjde min gamla Suzuki som jag gjort mig av med.

Så i morron bär det av. Jag berättade för en kompis vad jag skulle göra:

- Ska du ge dig ut på en tocken där organdonationsapparat, sa han.

Hyggliga kompisar man har.

En blöt sommarhälsning

Hej alla vänner! Jag har varit i Sverige sedan 20 juni. Vi har suttit ute i trädgården två kvällar i sommar. Jag har varit på väg att köpa returbiljett till Mallorca flera gånger. Det har blåst, regnat och varit småkallt. Det som hindrat mig från att sätta planerna i verket är glädjen över att vara hemma och träffa alla goa vänner, släktingar, barn och barnbarn.

Att jag inte syns och hörts på bloggen på länge beror på att jag kastats tillbaka till stenåldern. I vårt hus har vi ingen telefontråd och därmed inget internet. TV-n fungerar inte. Men det har i stället gjort att jag läst böcker och umgåtts med människor.

När idyllen rämnar

Mitt i semestern rämnar idyllen av några skott. Utanför Brunskogs kyrka skjuts vår vän Maria ner i ett vansinnesdåd.

Vi sågs ett par dagar innan och bestämde att Ingegerd, jag och Maria skulle ses för att prata mera. Vi hade så mycket att ta igen.

Vi fick aldrig chansen. Vi miste istället en kär kollega och vän.

Kolla på Ninnis hemsida

Jag fick ett trevligt mail häromdagen. Min favoritkonstnär på Mallorca, Ninni Wallin som jag skrivit om här på bloggen har just släppt ut sin hemsida i cyberrymden. Den är väl värd ett besök. Jag lägger nu in en länk till henne under Mallorcalänkar. Håll till godo.

Tillbaka till stenåldern

Nu är jag hemma i idyllen på semester. Ekonomisk som jag är sa jag upp alla abbonemang i huset. Nu står jag där. Tillbakaskickad till stenåldern.Inte TV. Ingen fast telefon och inget Internet.

Tack vare goda vänner kan jag då och då lägga händerna på ett tangentbord. Så jag hoppas ni kan följa vårt liv och leverna också här hemma i Sverige. Kanske inte lika regelbundet som förut.

Vad jag gör? Lyssnar på radion och slipar på båten. Med mera.

Visst känner man igen Sverige

Många utlandssvenskar brukar säga att de inte känner igen sitt gamla Sverige när de kommer hem. Det gör jag.

Jag ringde Telias kundtjänst. Efter att ha samtalat med en datoriserad kvinna och svarat på hennes 7-8 frågor kopplas jag till kundtjänst.

Du har plats 26 i telefonkön. Beräknad väntetid är 29 minuter.

Pust och stånk och stön. Visst känner man igen Sverige.

De kallades hemorojder

Jag kom hem till Sverige och åt min första snabblunch på svensk jord. Burger King naturligtvis. Vilken service. Min favoritburgarkock sprang som en skållad råtta och hann betjäna hur mycket folk som helst. När jag fått min mat gick jag och satte mig. Då fick jag se varför betjäningen gick på turbofart. Vi ett bord med bra utsikt mot disken satt en Burger Kingklädd kvinna med formulär och stoppur. Det var helt enkelt en tidsstudietjänsteman.

Första gången jag hörde talas om sådana var på Storfors rörverk på 60-talet. De gamla rörverksarbetarna döpte dem snabbt till hemorojder. Nånting som hängde där bak och irriterade.

Första La Ligatröjan på Billingevallen

Nu är han laddad för släktmatchen på Billingevallen. Tyvärr kanske mer mentalt än fysiskt.
Förmodligen är det den första La Ligatröjan på Billingevallen. I alla fall den första Real Mallorcatröjan.

Nu köper jag en Real Mallorcatröja

Jag måste hinna köpa en Real Mallorcatröja innan jag åker hem i övermorron. Det är ju mitt nya hemmalag i fotboll sedan ett år tillbaka. I en halvlek såg det dessutom ut som om de snuvat Beckham, Carlos och de andra stjärnorna i Real Madrid på ligasegern. Fernando Varela gjorde ett fint mål i första halvlek och det var bud på 2-0. Men Real Madrid vände till 3-1. Bara att gratulera. Men jag ska stolt bära Real Mallorcas tröja på släktmatchen i fotboll i sommar. Så det så.

Rullstol mot rattfylla

Poliser med alkomätare i handen och bredvid, en man i rullstol som skadats allvarligt i en trafikolycka. Det var vad som mötte många trafikanter på vägen mellan Manacor och Palma under helgen.

Polisen hade en kampanj mot rattfylla där förarna som stoppades, förutom att blåsa i alkotestet också fick höra berättelsen från de trafikskadade i sina rullstolar.

Första helgen hade kampanjen tydligen lyckats väl. Ingen ertappades med för mycket promille och många av de stannade förarna var synbarligen rörda och hade fått sig en tankeställare när de mötte männen i rullstol vid vägkanten.

Jag stannar på Mallorca!!

Här i Spanien blir man nämligen riktigt gammal. Spanien är det land näst Japan som har procentuellt högst andel människor som nått den aktningsvärda åldern av 100 år eller mer. Det berättades på en geriatrisk kongress här i Palma i går.

Det är dessutom så att många av de som är 100 eller mer bor på just Mallorca. Hårt arbete och enkel diet är receptet för ett långt liv säger många av de gamla.

Det låter riktigt bra. Då är man ju på rätt väg. Slit och släp varenda dag och så en kebab hos indiern på hörnet.

Farfar släck ljuset !!!

Snart kommer tusentals mallorquinska barn att ge sig på sina föräldrar och kanske också mor- och farföräldrar: - Släck ljuset!! Har ni inte satt in lågenergilampor?

Läser idag att det mallorquinska stora energiföretaget GESA just genomfört workshops med 3000 barn i låg- och mellanstadiet i syfte att lära barnen spara energi. Satsningen ska fortsätta ett par år till.

God idé.

Det är sommar i Sverige också

Titta vilken härlig sommarbild. Sommarflickan heter Molly Edelbring och är vårt barnbarn. Fotografen heter Sophia Edelbring och syns till höger på bilden nedan. Till vänster sitter "gammelfarmor" Eivor Larsson. Bilden togs i eftermiddags på Plommonvägen i Skåre. Pappa Lars Karlsson tog bilden på Eivor och Sophia.

Applåder, visslingar och en poäng till Real Mallorca

Sitter på balkongen. Ingegerd har laddat upp med en riktig försommarmiddag. Sill och potatis till varmrätt. En avocado med majonäs, vitlök och räkor till förrätt. Jordgubbar och melon till efterrätt.

23 grader varmt. Jättemysigt. Plötsligt hör man applåder från bar Cabrera alldeles nedanför huset. Några fyrverkeripjäser brinner av nere i hamnen.

Real Mallorca har klarat en poäng mot topplaget Sevilla.

Gunnar Larsson - nu med bild

Foto: Pawel Flato

Jag klagade över att Konsumentverket inte hade någon bild på sin nye generaldirektör eller hade uppmärksammat det på sin websida. Här kommer bilden. Tack regeringen.se
och lycka till Gunnar i ditt nya värv.

Snabbare än Konsumentverket

Jag tyckte att det var för bedrövligt att inte ha en bild på Gunnar Larsson i gårdagens inlägg där jag gratulerade Gunnar till nya jobbet som Konsumentombudsman. Bättre sent än aldrig tänkte jag och vände mig till Konsumentverkets hemsida. Där borde det ju finnas en bild att tillgå på den nye KO:n och generaldirektören för verket.
Döm om min förvåning när det över ett dygn efter presskonferensen inte finns en rad om verkets nye chef på hemsidan.
Svens Mallorcablogg är snabbare.

Vi har gjort det igen!

Första gången var nog 1969. Vi drev vår ungdomskör i Storfors och var i Örebro för att handla noter. Vi fick se en fotoautomat, skrattade, rusade in båda två och tog en serie bilder i svartvitt.

När vi sedan träffades i modern tid så hittade Ingegerd hela remsan med bilder i en låda hemma hos sig. Det var 27 år senare, 1996. Vad gjorde vi då. Jo, vi gick en och tog en serie till. En del av er har sett båda bilderna. Vi skickade ut dom i samband med vår förlovning julen-96.

Nu har vi gjort det igen. Inte för att vi har blivit yngre, inte heller vackrare. Vi gjorde oss inte till med besök på skönhetssalong heller.

Det här var efter en helt vanlig 11-timmarsdag på jobbet med ett 20 tal "vanliga" gäster, plus fyra brudpar med sina bröllopsgäster därtill sammanträdesgäster lite senare på kvällen.

Klockan halv tio på kvällen gick vi förbi en automat. Vi kunde bara inte hålla oss.

Grattis KO Larsson!

Här får man ägna dagarna åt att gratulera vänner som får nya jobb. Häromdagen var det Olle Eriksson, ny chefredaktör för Land lantbruk. Idag nås jag av nyheten att Gunnar Larsson från Bergsjö, Kristinehamn, blivit ny generaldirektör för Konsumentverket och därmed också Konsumentombudsman.

Grattis Gunnar och grattis Konsumentverket. Ni får en bra karl som chef.

Svenska skolans nationaldagasfirande

Idag firade vi nationaldagen på Svenska skolan i Palma de Mallorca. På bilden ser ni förskolebarnen sjunga under ledning av Annika. Jag sitter uppe i trappan och spelar Bomsickabom. Evenemanget bevakades naturligtvis av media. det är ingen paparazzi på taket utan helt enkelt Vi skandinavers utsände Thomas Åkerblom.

Flytta långt bort så ses vi

Ja, det är en devis så god som någon. Igår dök närmsta grannarna hemma i Skofterud upp. Peter Stavgren med fru och dotter. Hemma morsar vi och pratar när vi möts med hundarna och pratar lite grann. 200 mil isär så träffas vi på riktigt. Jättekul. Igår dök de upp i kyrkan och så tillbringade vi kvällen tillsammans. Först en stund hemma sedan på ett av våra favoritställen i Palma, Bröderna Olsson Garlic&Shots.
Madeleine fick hottaste käket. En stekpanna med en rykande het Tex-Mex.
Tre veckor innan dök det här paret upp i kyrkan. Peters syster Marita med sin man Sven Olov som är ute och seglar med sin Florina. De har varit ute sedan förra sommaren i sin segelbåt. Nu var det dags att vända hemåt mot Sverige igen. Nu går de i kanalsystemet genom Frankrike för att komma hem till Sverige någon gång i sommar. Deras resa kan ni följa på www.florina-seglar.com

Grattis Land lantbruk!

Såg att Olle Eriksson tar över som chefredaktör för Land lantbruk. Tidningen är bara att gratulera. De får en rasande bra journalist. Jag hade förmånen att ha honom som reporter en gång på Hedenhös tid när jag basade för tidningen Värmlands-Bygden.

Förutom att han var skicklig skribent var han på den tiden något skeptisk till nya grejer. Han var omåttligt kär i sin gamla elektriska skrivmaskin. Maskinen var i dåligt skick. När Olle kom med sina annars så lysande manus så hade bokstäverna hoppat hit och dit.

- Du ska få en ny maskin, sa jag.
- Näe, sa Olle jag gillar min. Jag ska bara göra rent den så funkar den. Olle gick in till sig.
Efter ett tag luktade det brandrök på redaktionen. Jag gick in till Olle:

- Sven. Jag behöver en ny skrivmaskin, sa Olle som satt där med en pensel och en flaska ren bensin. Bensin och elektrisk skrivmaskin var ingen bra kombination. Det slog eld i hans gamla trotjänare.

Olivträd+smärtingryggsäck=dikt

För snart elva år sedan satt Ingegerd och jag på en balkong på den grekiska ön Egina. Det var vår första gemensamma utlandsresa.

Nedanför oss stod ett olivträd: Den blekgröna färgen fick mig att minnas min barndoms somrar uppe i Jämtland hos farbror Otto som bodde på andra sidan den lilla byvägen. Han var bonde. Han lärde mig köra häst och så gick vi och fiskade.

Utanför mitt fönster står det gamla olivträdet
Dess blekgröna lövverk får mig att leta minnet

En stund senare ser jag den framför mig;
Farbror Ottos urblekta smärtingryggsäck

Tant Lilian fyller den med ostsmörgåsar
och en flaska nymjölkat från sina fjällkor

Jag, nio år, stövlar i farbror Ottos spår.
Han tar ett sävligt steg, jag halvspringer två

Ner till den lilla jämtländska bäcken
där vi skulle sätta ståndkrok.

Forellerna tog till flykten
när vi ordnade våra fiskedon,
sam nyfiket tillbaka
och lurades på kroken av våra pigga lövmaskar
medan farbror Otto invigde mig i fiskets hemligheter.

Stolt återvände jag hem på lätta steg
med forellerna uppträdda på en grenklyka.

På stigen framför mig
guppade farbror Ottos olivträdsblekgröna ryggsäck.

Tuffaste poolen i Palma

Det finns pooler och så finns det pooler. Men jag tror inte det finns så många som den här. Jag upptäckte den när jag besökte en takterass i Gamla Stan i Palma. Pool med utsikt. Kanske man kan snorkla och kika på grannen mitt emot?

Kommunikationsprojektet pingsten

Alla talade plötsligt olika språk så att var och en förstod. Alla kunde höra sitt eget språk talas. Jag talar om den första pingstdagen. Det här står bekrivet i Bibeln, i Apostlagärningarna.

- Pingsten är det första stora kommunikationsprojektet. Det sa Clas Hansson, chef för Svenska kyrkan i utlandet, när vi var i Upplands Väsby på Svenska kyrkans kommunikationsdagar.

Kommunikation handlar ju i hög grad om konkretion.

I pingsttid talar vi ju också om den helige Ande. Då är det lite svårt att tala konkret. Vid fredagsmässan i Kyrkans Hus fick jag i alla fall en hyfsat konkret bild.

Vinden som blåser över fälten och tar med sig fröerna. Fröerna som sedan ger nytt liv.

Jodå, för mig var det ganska konkret.

Kerstin - sjätte kvinna i mål i Vårruset

Kerstin Andersson har sprungit Tjejmilen på Lidingö många gånger, egentligen utan någon topplacering. Nere på Mallorca slog hon till. Kerstin slutade sexa i den berömda tävlingen Vårruset med dryga 80-tal deltagare.

Hon och kusin Ingegerd hade tidigt bestämt att det skulle ställa upp. Båda två har ju tidigare meriter från tjejmilen. Det är Swea Mallorca som arrangerar tävlingen. Bullarna som serveras efter målgång sponsrar Svenska kyrkan med. I år ställde ett drygt 80-tal kvinnor upp allt från tonåringar till lite äldre damer. I år var det också ganska många spanjorskor med.
Drygt sex kilometer längs Palmabukten skulle deltagarna klara av.
Kerstin vinkade strax adjö av kusin Ingegerd för att lägga i en ny växel.

Bakom varje framgångsrik fru står ju som bekant minst en förvånad herre. Anders och jag vi räknade, men visst var det så. Sexa i mål - nr. 60, Kerstin Andersson. Vi applåderade glatt och kunde applådera igen för Ingegerd kom strax efteråt. Förmodligen beror Kerstins topplacering på att hon förutom sin grundmurade kondition också firade att hon och hennes Anders förlovade sig den 19 maj för 32 år sedan.

Efter loppet fick Kerstin och Ingegerd massage. Johanna som sjunger i vår kyrkokör stod beredd med sin massagebänk efter målgång.

Ninni Wallin - en konstnär jag beundrar

Jaha, och varför gör jag då det? Jo för att Ninni gör bilder jag blir glad av, hon gör bilder med starka konstnärliga kvaliteter och har kämpat från allra första början, en tuff kamp, ibland för överlevnad, men har aldig gett tappt.

Nu kan hon börja skörda frukterna av sitt arbete. Hon finns på ett galleri i New York och ett i London. Ninni säljer bra i Sverige när hon ställer ut där.

Själva åker vi gärna hem till hennes ateljé i Andratx, en stad på den västra delen av Mallorca. Vi åker dit då och då för att bli glad av hennes tavlor och för att Ninni själv är en härlig kvinna som vi tycker om att möta.

Vi tar också gärna med oss vänner dit. Idag var det Anders och Kerstin Andersson, Per och Eva Wärmegård som fick följa med.

Om Jönssonligan och Svenska kyrkan på Mallorca

Satt och tittade på Jönssonligan på Mallorca i går kväll. Kul. Såg flera jag kände igen. Vi har till och med en av våra kyrkvärdar på rollistan. Lillemor Huggh. Skändligen felstavad i eftertexterna. Där står hon som Lillemor Huhgh. Lillemor spelade sig själv i filmen. Lillemor, som ni för övrigt ser på bilden ovan, är en av öns mest berömda svenska guider, still going strong. Hon guidar i filmen i katedralen när Jönssonsligan och deras rivaler om bytet, spelade av Roland Jansson och Johan Neumann(Iprenmannen) ska in och länsa ett kassaskåp på det värdefulla korset.

Bilden på Lillemor är inte från filmen. Den tog jag för en tid sedan när Lillemor guidade Swea, Mallorca i katedralen och kungliga slottet. Andra mallorcasvenskar jag hann se i filmen var dåvarande kyrkoherden, den allt för tidigt bortgångne KG Edfors. Rigmor Edman, en av våra stöttepelare bland de frivilliga i församlingen skymtade jag också när hon gratulerade antikhandlaren Gertrud Germann (Margareta Krook) på hennes 60-årsdag.

I eftertexten fanns ett tack till Svenska kyrkan i Palma. Hoppas bara att de inte välsignade Charles Ingvar Jönssons, Vanhedens och Dynamit-Harrys tilltag på ön.

Mallisgrannar snackade Värmland

Världen är liten - ett slitet uttryck men användbart. En dag i höstas upptäckte jag att det fanns fler värmlänningar i samma kvarter där vi bor. Kent Finell och vi bor i samma kvarter. Nu ses vi från och till i olika sammanhang på Mallorca. Då snackas det Värmland.

Häromdagen skickade vi vykort till Gunvor i Högboda som var hembygdsföreningens ordförande på den tiden Kent och jag delade programledarskapet på Bodadagen.

Just nu sitter Kent och skriver på sina memoarer. Han hade bara två år kvar när vi talades vid ig år. Men det blir nog en ganska exklusiv memoarbok. Än så länge är den i alla fall inte tänkt att ges ut för kommersiellt bruk utan bli en bok som sprids bland vänner och bekanta. Vi får väl se. Hr Finell har ju varit med om ett och annat som kan intressera en större allmänhet.

Vi firade Åse-Maj för tidigt

Egentligen var det 180-årskalas. Tre kompisar på Mallorca som fyller 60 i sommar men som beslutade att fira i förväg när alla fanns kvar på än. Åse-Maj, Leif och Gunvor hette födelsedagsbarnen. Vi firade uppe hos Leif på hans härliga ställe uppe i Genova.

För oss var det lite extra roligt eftersom Åse-Maj Forsberg fanns med i trion. Åse-Maj, vars föräldrar hyrde gårdshuset på Bergsjötorp under många år. Nu ses vi på Mallorca när Åse-Maj inte här hemma i "Lusasken"

Idag åker hon till Värmland igen men det dröjer nog inte förrän hon är tillbaka.

Om att ställa till det med fel ord

Spansklektionerna är en stor källa till glädje. Förutom när man känner att man inte kan sin läxa. Men vi har väldigt roligt. Roligast är berättelserna om vådan av att praktisera sina nyvunna kunskaper.

Spanskpolare Erik, (inte kyrkoherdeErik eller vaktmästar-Erik utan en tredje Erik) hade häromdagen varit ute och käkat kebab. Som ni vet är chansen stor att man blir riktigt kladdig om händerna, så också Erik.

Erik är lång och seratlig med en ståtlig solbränna, kan mycket väl passera som spanjor.
Erik går självsäker fram till disken.
- Papeles, por favor.

Läget blir spänt och nervöst. Barägaren funderar på var han har sina papper om serveringstillstånd m.m. längre ner i lokalen sitter några nordafrikaner och bulgarer som hört den myndige Erik´s fråga och hoppas att de inte ska synas, de har ju inga papper på sig som visar att de tagit sig in i landet helt legalt.

- Papeles, por favor, instisterar Erik.

Svettdropparna bli större och större på omgivningen.

Erik håller upp sina kladdiga händer.

- Aah, servielletes, säger barägarn, följt av ett förlösande skratt. Erik får sina servetter. Omgivningen drar en lättnadens suck.

Muy rapido, eeh?

Si, muy rapido.... Jag har varit på bilverkstaden igen. AD Taller Las Vegas. Ett hål i väggen ett par kvarter bort från vår bostad i centrala Palma. Fortfarande är min spanskkunskaper allt för skrala, så det var lite smånervöst. Jag stannade till med Kangoon utanför verkstaden med motorn igång eftersom jag startat den på startkablar med kyrkoherdens benägna bistånd.

Jag tutade. Verkstadskillen kom ut. Med foten på gasen gjorde jag en uppgiven gest med armarna. - Bateria, no carga..... sa jag. Han visade med en gest att det bara var att köra in på den enda lediga platsen i verkstaden. Sedan pratade han på. Det visar sig att man börjar förstå en hel del. Först förstod jag att han tyckte originalbatterier var alldeles för dyra och att det tog lång tid att få fram. Men ett sprillans nytt, billigare, med två års garanti skulle kunna sitta i min bil ganska snart.

Han ringer i sin telefon. Sedan frågar han om jag kan vänta fem minuter. - Claro, säger jag självsäkert som en infödd.

Inom fem minuter har en bil från reservdelsleverantören dykt upp för att leverera ett batteri. Ytterligare fem minuter senare spinner min Renault Kangoo som en katt.

Muy rapido, eeh?, säger killen i verkstaden och ler. - Si, muy rapido. Muchas gracias, säger jag och åker glad därifrån.

Svensk körmusik i Deya

Jan Sandström, August Söderman, David Wikander, Waldemar Åhlen, Michael Waldenby, Wilhelm Peterson-Berger, Oskar Lindberg, Nils Lindberg, Sven Erik Johansson, Gunnar Eriksson och Anders Nyberg. Ett rejält tvärsnitt av svensk körmusik.

Plats. Deya Kyrka på Mallorca. Saltsjöbadens kammarkör bjöd på konserten som blev en riktig högtidsstund för oss som hade förmånen att vara där.

Grattis ni som kan gå till Saltsjöbadens kyrka nästa onsdag och lyssna till samma program.
Annika Treborg-Wennerström ledde kören och jag vill påstå att den här kvällen var hon nog ganska nära att få ut maximum av sina körsångare.

Fader Guillermo är präst i kyrkan i Deya liksom i vår katolska vänförsamling i Palma de Mallorca, St Francesco de Paula. Han gladde sig åt kammarkörens konsert tillsammans med Lillemor Huggh-Iglesias som lagt ner fantastiskt med tid och hängivenhet för kammarkören under deras besök på Mallorca. Dessutom hade hon under samma vecka hand om Uddevalla kammarkörs besök på ön. Hon är en riktig Mallorcapärla.
Lillemor och jag presentades för övrigt med varsin tavla av Saltsjöbadens kammarkör. Konstnär är Gunvor Westelius, mamma till Henrik som var med i kören. Det värmde onekligen.