Jag är inte religiös, men....

Jag vet inte hur många gånger jag har hört uttrycket den senaste tiden. I alla fall så pass många gånger att jag reagerat på det. Jag är inte religiös, men… Sedan kommer en fortsättning på samtalet.

Jag mötte en man på en restaurant häromdagen. Han hörde att jag var svensk och så var samtalet igång. Jag berättade att jag jobbade i Svenska kyrkan i Palma de Mallorca.


"Du! Jag är inte religiös, men… Så berättade han vidare. Det är lustigt sa han. När jag var ung så hade jag en period när jag snöade in på att läsa Bibeln. Jag läste och läste. Jag har bott på många ställen. Jag äger många böcker men de finns magasinerade här och där"

"En bok har jag med mig vart jag flyttar. Bibeln. Så ibland när jag grubblar på nåt, då tar jag fram den. Jag håller upp den. Så sticker jag in en kniv mellan bladen. Jag öppnar Bibeln där jag stuckit in kniven. Vips så hamnar mina ögon på ett ställe, ett ord som kommer att betyda nånting för mig, ge mig styrka att gå vidare"

Kanske dags att skrota ordet religiös. Det verkar vara ett ord som mest bygger murar runt oss.