Spansklektionerna är en stor källa till glädje. Förutom när man känner att man inte kan sin läxa. Men vi har väldigt roligt. Roligast är berättelserna om vådan av att praktisera sina nyvunna kunskaper.
Spanskpolare Erik, (inte kyrkoherdeErik eller vaktmästar-Erik utan en tredje Erik) hade häromdagen varit ute och käkat kebab. Som ni vet är chansen stor att man blir riktigt kladdig om händerna, så också Erik.
Erik är lång och seratlig med en ståtlig solbränna, kan mycket väl passera som spanjor.
Erik går självsäker fram till disken.
- Papeles, por favor.
Läget blir spänt och nervöst. Barägaren funderar på var han har sina papper om serveringstillstånd m.m. längre ner i lokalen sitter några nordafrikaner och bulgarer som hört den myndige Erik´s fråga och hoppas att de inte ska synas, de har ju inga papper på sig som visar att de tagit sig in i landet helt legalt.
- Papeles, por favor, instisterar Erik.
Svettdropparna bli större och större på omgivningen.
Erik håller upp sina kladdiga händer.
- Aah, servielletes, säger barägarn, följt av ett förlösande skratt. Erik får sina servetter. Omgivningen drar en lättnadens suck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar